Ett uppspelningsspel - Ett av mina bästa spel - Fantasy Baseball

Ett basebollspel ur mitt perspektiv

Lagen valdes och uppställningarna tillkännagavs. Jag slog tredje. Jag kunde inte vänta med att slå. Att slå mig var som att äta för en fet man med tejpmask. Jag levde för upplevelsen. Jag visste redan innan jag slog att jag skulle få en träff. Jag var så ung och kaxig! Efter att de två första killarna i mitt lag gjorde outs, promenerade jag upp till plattan, lika säker som Babe Ruth - pekade på mittfältet i World Series 1934 när han kallade sin berömda hemmakörning. Jag grävde in och hånade åt Donnie, jag var fast besluten att slå det p-piller. Första tonhöjd var en hög och tät snabbboll.

Jag kom ut ur batterilådan och stirrade på Donnie. Jag tänkte snabbboll för hans nästa erbjudande. Jag hade rätt. Bollen kom in så stor. Jag kunde se de röda sömmarna på bollen. bom! Jag anslöt till den riktiga söta fläcken på fladdermusen. Alla smällare älskar det ljudet. Den sprickan som låter så solid. Tillbringare hänger sina huvuden när de hör det ljudet. Det är som att krita slår ut på en baksida, de hatar det. Bollen hoppade av mitt slagträ och seglade över vänster och mittfältarens huvuden. Det var ett och ett halvt skott. När jag rundade baserna fick jag en glimt av Mr. Ginsburg, gymnasietrenaren, som såg mig runt baserna. Det här var Major League-grejer. Några innings senare …

Jag tittade på Donnie och tänkte hur mycket mer beslutsam han såg ut när jag gick för att slå för andra gången. Hans panna var krusad och hans ögon stirrade. Med en löpare först slog han ner från sträckan. Hans ben gled mot hemmet, armen höjde sig högt, han kastade bollen mot mig. Jag vet inte vilken typ av tonhöjd han kastade. Vad jag vet är att jag slog en raket ungefär 15 meter över den tredje basemanens huvud ner till vänster fältlinje. När bollen rullade och rullade sprang jag runt baserna som om jag jagades av något djur. Jag såg hemplattan i mitt huvud när jag sprang. Och när jag rundade andra basen såg jag igen Coach Ginsburg nu se utespelarna tävla efter bollen. Jag slog tredje bas med auktoritet och rusade hem för min andra runda tripper i två på fladdermöss. Mina lagkamrater gratulerade mig. Stånden surrade igen. Jag kommer ihåg att mina vänner hoppade upp och ner med stora leenden i ansiktet.

Jag kände mig underbar. Två gånger för att slå. Två hemmakörningar, mot vår gymnasiestjärlekanna. Detta spel var en fantasibaseboldröm. Jag var Babe Ruth, Lou Gehrig och Willie Mays rullade alla in till en den dagen.

Meddela gärna detta till någon du tror skulle tycka om att läsa om baseboll.